Idag j\u00e4mf\u00f6rt med andra dagar s\u00e5 skulle min mamma och pappa h\u00e4mta mig efter skolan. Jag \u00e4r liksom 12 \u00e5r. Egentligen tycker jag att det k\u00e4nns lite t\u00f6ntigt att mina f\u00f6r\u00e4ldrar ska h\u00e4mta mig, men de sa att de skulle ber\u00e4tta en rolig sak. De skulle vara utanf\u00f6r skolan om Ca 5 min. D\u00e5 var det bara att v\u00e4nta. Men efter 7 min s\u00e5 var de utanf\u00f6r och jag gick ut och f\u00f6r att m\u00f6ta dem.<\/p>\n
-Hej, sa jag. Vad var det ni ville ber\u00e4tta?<\/span><\/p>\n -Kom, vi s\u00e4tter oss i bilen, vi ber\u00e4ttar d\u00e4r.<\/span><\/p>\n Vi satte oss i bilen och sen sa pappa: Du vet det d\u00e4r huset vi har kollat p\u00e5 Hedvig? sa han.<\/span><\/p>\n -Ja?<\/span><\/p>\n -Det \u00e4r s\u00e5 att jag och mamma har funderat lite, och vi t\u00e4nkte \u00e5ka och titta p\u00e5 det idag! sa pappa.<\/span><\/p>\n -Jaha, vad kul, sa jag lite ironiskt.<\/span><\/p>\n -Men Hedvig, du har ju sj\u00e4lv sagt att du tycker att det \u00e4r fint, vi ska \u00e5ka och titta p\u00e5 det idag. <\/span><\/p>\n -Okej, vad roligt, sa jag lite nonchalant. Men kan vi \u00e5ka nu, s\u00e5 att jag slipper sk\u00e4mma ut mig \u00e4nnu mer?<\/span><\/p>\n -Ja, absolut sa mamma, gasen i botten!<\/span><\/p>\n -Sluta mamma, sa jag.<\/span><\/p>\n Men hon brydde sig inte.<\/span><\/p>\n Det tog ungef\u00e4r 45 min dit. Men vi var \u00e4ntligen framme. Det s\u00e5g \u00e4nd\u00e5 v\u00e4ldigt fint ut, men det ville jag inte s\u00e4ga till mamma och pappa, jag ville sura p\u00e5 dem lite nu. Jag kan ju s\u00e4ga att det \u00e4r fint sen, n\u00e4r jag surat klart.<\/p>\n -D\u00e5 f\u00e5r vi v\u00e4l bara se om det \u00e4r lika fint inuti, sa pappa som om han h\u00f6rde vad jag t\u00e4nkte.<\/span><\/p>\n -Sluta sk\u00e4mta nu pappa, sa jag s\u00e5 irriterat jag kunde.<\/span><\/p>\n -Jas\u00e5, sa pappa och tog sitt finger och tryckte upp n\u00e4san s\u00e5 att han s\u00e5g ut som en gris.<\/span><\/p>\n -Haha, nu f\u00e5r du inte sk\u00e4mma ut mig n\u00e4r vi tittar p\u00e5 huset. D\u00e5 kommer den nuvarande hus\u00e4garen tycka att du \u00e4r konstig. <\/span><\/p>\n Mamma var en bit efter oss, f\u00f6r hon svarade p\u00e5 ett sms, som hon tydligen inte kunde svara p\u00e5 n\u00e5gon annan g\u00e5ng \u00e4n n\u00e4r vi skulle titta p\u00e5 ett hus. Vi gick genom en skog, och \u00f6ver en gr\u00e4st\u00e4ckt kulle. Sen var vi framme. Mamma hade lagt ner mobilen, s\u00e5 hon gick bredvid oss nu. Vi knackade och efter kanske en minut \u00f6ppnade n\u00e5gon. Det var en kanske 57 \u00e5r gammal kvinna, och det stank cigarettr\u00f6k om henne.<\/p>\n -Kliv in, sa hon hest. Jag heter Agneta f\u00f6rresten, sa hon \u00e4nnu hesare.<\/span><\/p>\n -Man tackar, sa pappa. Jag heter Daniel, detta \u00e4r min fru Cecilia och detta \u00e4r min dotter Hedvig, sa han och pekade p\u00e5 mig. Trevligt att tr\u00e4ffas, sa han. <\/span><\/p>\n Jag tittade p\u00e5 honom som om han vore dum, men han ignorerade min blick.\u00a0<\/span>Jag svepte blicken \u00f6ver huset. Det var gamla m\u00f6bler, ganska st\u00f6kigt, och konstigt nog var ugnsluckan \u00f6ppen. Det luktade cigarettr\u00f6k i hela huset, men det var n\u00e5gon annan lukt som jag inte kunde s\u00e4tta fingret p\u00e5 ocks\u00e5. Men sen t\u00e4nkte jag inte mer p\u00e5 det.<\/p>\n Kvinnan visade oss runt i huset. Det luktade v\u00e4ldigt mycket cigarettr\u00f6k. Jag fick ont i magen av lukten, men jag f\u00f6rs\u00f6kte att inte visa det. Hon visade oss toaletten, tv\u00e5 sovrum, vardagsrummet och mig \u00f6verv\u00e5ningen. Men n\u00e4r vi skulle upp p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen villa pappa och mamma stanna och diskutera vad de tycker om huset. De sa att de skulle komma upp om en liten stund. S\u00e5 d\u00e5 var det bara jag och den d\u00e4r kvinnan som gick upp.<\/p>\n N\u00e4r vi kom upp b\u00f6rjade jag nysa. Jag n\u00f6s kanske tre g\u00e5nger. Det luktade damm, och hela golvet var t\u00e4ckt med ett lager damm. Det l\u00e4t som att n\u00e5gon gick lite l\u00e4ngre bort, f\u00f6r helt pl\u00f6tsligt b\u00f6rjade det knaka. Jag ryckte till. \u00d6verv\u00e5ningen var stor och det fanns bara ett \u00f6de rum d\u00e4r, men d\u00f6rren var st\u00e4ngd.<\/p>\n -Vad du \u00e4n g\u00f6r, g\u00e5 inte in i det rummet, sa kvinnan helt pl\u00f6tsligt.<\/span><\/p>\n -Varf\u00f6r, fr\u00e5gade jag?<\/span><\/p>\n -Det tror jag nog inte att du vill h\u00f6ra, sa hon.<\/span><\/p>\n -Jo det vill jag, jag lovar att inte bli r\u00e4dd.<\/span><\/p>\n -Okej d\u00e5, sa hon l\u00e5ngsamt. Jag ska ber\u00e4tta om du inte ber\u00e4ttar f\u00f6r n\u00e5gon annan.<\/span><\/p>\n -Inte ens f\u00f6r mamma och pappa? fr\u00e5gade jag.<\/span><\/p>\n -Nej. <\/span><\/p>\n -Varf\u00f6r? fr\u00e5gade jag.<\/span><\/p>\n -Det kommer du f\u00f6rst\u00e5 n\u00e4r jag ber\u00e4ttar, sa hon \u00e4nnu l\u00e5ngsammare.<\/span><\/p>\n -Okej, men ber\u00e4tta nu, sa jag ivrigt men ocks\u00e5 nerv\u00f6st.<\/span><\/p>\n -Okej, sa hon. Det b\u00f6rjade med att jag flyttade in h\u00e4r n\u00e4r jag var tjugo\u2026<\/span><\/p>\n -Va! Tjugo?! D\u00e5 har du bott h\u00e4r l\u00e4nge, avbr\u00f6t jag.<\/span><\/p>\n -Ja, l\u00e5t mig ber\u00e4tta klart, sa hon. Jag flyttade in h\u00e4r n\u00e4r jag var tjugo, med min hund Tilo. Jag saknar honom s\u00e5 mycket, sa hon med gr\u00e5t i r\u00f6sten. Han dog f\u00f6r 18 \u00e5r sedan. Men jag saknar honom fortfarande lika mycket. Men n\u00e4r jag flyttade in h\u00e4r s\u00e5 hade jag en granne. Hon var tjugo \u00e5r som jag var d\u00e5. Hon hette Britt. Vi blev ganska n\u00e4ra v\u00e4nner, men vi b\u00f6rjade br\u00e5ka, och hon var s\u00e5 sur p\u00e5 mig att hon inte ens ville prata med mig. Hennes mamma var d\u00f6d, men hennes pappa levde. Men han var gammal och r\u00f6kte, som jag. Han hostade hela tiden. Men hon \u00e4lskade honom s\u00e5 mycket. Men en dag\u2026…. Men en dag, sa hon och svalde, s\u00e5 stannade hans hj\u00e4rta. Han var p\u00e5 sjukhuset d\u00e5, och jag var d\u00e4r, fast jag egentligen inte beh\u00f6vde. Men jag \u00f6nskade s\u00e5 mycket att jag och Britt bara kunde bli v\u00e4nner igen. Men jag satt vid hans s\u00e4ng, p\u00e5 en stol. D\u00e5 gick Britt p\u00e5 toaletten. Under tiden hon var d\u00e4r\u2026 s\u00e5 stannade hans hj\u00e4rta. Men Britt trodde s\u00e5klart att det var jag som d\u00f6dade honom, bara f\u00f6r att vi var ov\u00e4nner och jag ville h\u00e4mnas. Jag vet egentligen att hon vet att det inte var jag, men hon ville bara ha n\u00e5got att br\u00e5ka om. \u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0<\/span><\/p>\n Jag stod som f\u00f6rstummad och bara lyssnade p\u00e5 Agneta. Men hon fortsatte: D\u00e5 kom en doktor in i rummet och beklagade och sen fick jag g\u00e5. N\u00e4r Britt kom hem dagen efter igen till sitt hus, s\u00e5 sa hon inte ens hej. En m\u00e5nad senare flyttade hon. Men ganska n\u00e4ra inp\u00e5 s\u00e5 var Britt med om en bilolycka. Det stod det i tidningar och \u00f6verallt. Jag kom till hennes begravning och \u00f6nskade bara att hon h\u00f6rde mig n\u00e4r jag sa f\u00f6rl\u00e5t. Men ett tag efter hennes begravning, b\u00f6rjade det h\u00e4nda konstiga saker i mitt hus. Ugnsluckan \u00e4r \u00f6ppen hela tiden fast jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att jag st\u00e4nger den till exempel. Sen h\u00f6r jag steg p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen. Det d\u00e4r rummet jag snackade om innan var hennes rum, n\u00e4r vi var v\u00e4nner och hon sov hos mig. Hon hade till och med ett eget rum. Hon hatar mig s\u00e4kert f\u00f6r att jag ber\u00e4ttar detta, och om du ber\u00e4ttar det vidare till dina f\u00f6r\u00e4ldrar kanske hon hems\u00f6ker dig. Jag vet inte, men ta inte risken. Men det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r konstiga saker h\u00e4nder i detta huset, avslutade hon.<\/p>\n Jag stod fortfarande som f\u00f6rstummad.<\/p>\n -Men du f\u00e5r inte s\u00e4ga det till n\u00e5gon, och absolut inte dina f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n -Men detta \u00e4r ju helt sjukt, var det \u00e4nda jag fick fram. Jag vill inte bo i detta huset, sa jag. <\/span><\/p>\n -Men du f\u00e5r inte s\u00e4ga det till n\u00e5gon, sa hon. D\u00e5 blir det sv\u00e5rt f\u00f6r dig att inte bo i detta huset, sa hon som om hon n\u00e4stan blivit elak i denna lilla stunden. Jag blev r\u00e4dd f\u00f6r att hon pl\u00f6tsligt l\u00e4t elak. Men d\u00e5 till min l\u00e4ttnad kom mamma och pappa. <\/span><\/p>\n -Vi kan inte bo h\u00e4r sa jag, sn\u00e4lla pappa, jag \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r detta huset. <\/span><\/p>\n Agneta bl\u00e4ngde p\u00e5 mig. Jag ignorerade hennes blick och f\u00f6rs\u00f6kte komma p\u00e5 en urs\u00e4kt till varf\u00f6r vi inte kan bo h\u00e4r. Men det \u00e4nda jag fick fram var: Jag har dr\u00f6mt en mardr\u00f6m om detta huset n\u00e4stan varje natt, och det \u00e4r exakt s\u00e5 h\u00e4r huset ser ut i dr\u00f6mmen, sa jag och s\u00e5g mig runt i huset.<\/span><\/p>\n -Jag kommer vara r\u00e4dd varje g\u00e5ng jag \u00e4r h\u00e4r sj\u00e4lv, och sen h\u00e4nder det lite konstiga saker h\u00e4r, sa jag och bl\u00e4ngde tillbaka p\u00e5 Agneta.<\/span><\/p>\n Agneta bl\u00e4ngde p\u00e5 mig med den l\u00e4skigaste blicken jag varit med om. Som tur var s\u00e5 s\u00e5g pappa det, och det s\u00e5g ut som att han f\u00f6rstod mig. <\/span><\/p>\n -Vi ska t\u00e4nka p\u00e5 saken, sa pappa. Tack f\u00f6r att vi kunde komma och titta.<\/span><\/p>\n Vi gick ut genom huset och ugnsluckan var fortfarande \u00f6ppen. Men det var sk\u00f6nt att komma ut i den friska luften igen. <\/span><\/p>\n Hilda<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Idag j\u00e4mf\u00f6rt med andra dagar s\u00e5 skulle min mamma och pappa h\u00e4mta mig efter skolan. Jag \u00e4r liksom 12 \u00e5r. Egentligen tycker jag att det k\u00e4nns lite t\u00f6ntigt att mina f\u00f6r\u00e4ldrar ska h\u00e4mta mig, men de sa att de skulle ber\u00e4tta en rolig sak. De skulle vara utanf\u00f6r skolan om Ca 5 min. D\u00e5 var […]<\/p>\n","protected":false},"author":61,"featured_media":10375,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"spay_email":"","jetpack_publicize_message":""},"categories":[88,86],"tags":[],"jetpack_featured_media_url":"http:\/\/news.montessoriskolan.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/download-1.jpg","jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p4nJHy-2Hk","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_likes_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/news.montessoriskolan.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/10374"}],"collection":[{"href":"http:\/\/news.montessoriskolan.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/news.montessoriskolan.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/news.montessoriskolan.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/61"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/news.montessoriskolan.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=10374"}],"version-history":[{"count":1,"href":"http:\/\/news.montessoriskolan.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/10374\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":10376,"href":"http:\/\/news.montessoriskolan.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/10374\/revisions\/10376"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/news.montessoriskolan.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/10375"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/news.montessoriskolan.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=10374"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/news.montessoriskolan.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=10374"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/news.montessoriskolan.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=10374"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}