Bokrecension – Du, bara

Du bara du

 

“Men i en annan värld…”, mumlar han. “Då hade det väl kunnat vara vi?”

 

“Du, bara” är en sån där typisk vardagsbok som man (eller det kanske bara är jag) läser ut på några dagar. Med enkelt språk och starka karaktärer flyter berättelsen fram. Anna Ahlund bygger större delen av sin berättelse kring färgglada, sprakande och somriga miljöbeskrivningar.

 

John är hopplöst förälskad i en kille som heter Frank. Tyvärr har Johns storasyster, Caroline, redan paxat honom. Efter många längtansfulla blickar mellan killarna blir det äntligen dem två. Men det verkar som om de vill lite olika. John följer minsta vink från Frank, men till slut får han nog.

 

För att få en klassiskt tonårsbok att sticka ut ur mängden av böcker på akademibokhandeln krävs det en viss skicklighet. Anna jobbar mycket med starka detaljer som lyfter berättelsen. En av dessa detaljerna är att Frank, som jobbar i den färgfyllda pappershandeln, har som projekt att vika 1000 papperstranor. När han har gjort det får han önska något och hans förutsägbara önskan avslöjas i sista kapitlet. En annan detalj som tillför något är att John har fått sitt besked angående antagningen till en fotbollsgymnasieskola. John vägrar dock att öppna detta brevet. Innerst inne tvekar han på ifall han verkligen vill gå på den skolan. Under tiden försöker alla övertyga honom att han ska gå där. Den här spännande väntan på att han ska öppna brevet återkommer hela tiden i boken.

 

Boken är skriven ur huvudpersonens, Johns, perspektiv. Jag tycker att John är den tråkigaste karaktären i boken. Jag ser inget speciellt i hans karaktär, till skillnad från Frank som jag tycker är en väldigt intressant person. Frank var elitdansare men avslutade den karriären på grund av en olycklig kärleksrelation med dansläraren. Franks rädsla för att få sitt hjärta krossat ännu en gång påverkar hans förhållande med John. Frank har, redan innan han inleder ett förhållande med John, bestämt sig för att det inte kommer funka.

 

Anna Ahlund lyckas fånga och sätta ord på den bubblande känslan av att vara förälskad. Detta är en bok som man lätt fastnar för och som är svår att lägga undan. Dock jag tycker att denna boken saknar ett visst djup. Jag ser ingen stark tanke bakom boken. Boken är skriven med känsla och med starka beskrivningar men det känns ändå som om det är någonting som saknas i boken. Det är inte en bok som jag kommer att minnas. Det är mer som bok man läser en solig sommardag för att sedan gå och bada och inte tänka mer på den.

 

Däremot tycker jag att Anna ska ha ett plus för att hon avdramatiserar hetsen kring homosexualitet. I boken är det inget tjafs om att John ska “komma ut” och det är ingen i Johns omgivning som reagerar annorlunda. Hade Frank varit en tjej istället för en kille tror jag att Anna hade beskrivit omgivningens reaktioner på Johns och Franks förhållande exakt likadant. Hon lägger ingen större vikt vid att det är ett förhållande mellan två killar.

 

Kort sagt, om du läser denna boken kommer du inte bli besviken så länge du inte har för höga förväntningar. Boken är härlig att försvinna in i under några dagar, men det är ingen bokvärld man kommer komma ihåg.

Av Yra Olsen Öbrink