Det var en gång. Men grus på. Den ledde till ett taklöst hus, utan väggar. Uppför den steglösa trappan fanns ett rum utan väggar. Där fanns en säng utan madrass. Och i den sov jag. Plötsligt vaknar jag av det ljudlösa skriket från någon som låter som… Min äldre lillasyster! Jag sätter mig upp och framför mig står en huvudlös man utan kropp. I hans ena hand kramar han om en skarp, skaftlös kniv utan blad! Jag skriker och springer runt honom, kastar mig mot dörren utan handtag så att den flyger upp. Fylld av ostoppbar panik springer jag klumpigt ner för trappan. Men plötsligt halkar jag på en uppäten banan utan skal, och ramlar ner i ett igenfyllt hål. Jag greppar tag om något som visar sig vara ett släckt ljus som lyser upp gången. Då ser jag en svart, halvt genomskinlig, fingerlös hand som sträcker sig emot mig. Den ser ut att vara gjord av mörkret själv. I brist på andra alternativ tar jag tag i den. Allt blir svart.

Anna-Lisa