Jag satt och åt mellanmål när det ringde i min mobil. Det var ett nummer som jag inte kände igen. Jag svarade:

-Ja hallå?

-Hej, sa rösten i mobilen. Jo det är Lars som sålde kattungar. Min katt har en kull med kattungar och de har blivit så gamla så att jag kan sälja de. Jag undrar om du är intresserad?

Jag flög upp från stolen och hoppade upp och ner av glädje.

-Ja! När kan jag komma och kolla på dem? frågade jag uppspelt.

-Kanske på lördag? frågade Lars.

-Okej, då vart det bestämt, svarade jag.

Jag la på luren. Asså jag kunde inte fatta att jag snart hade en egen kattunge! Kvällen innan så hade jag kollat runt på Blocket och kontaktat Lars om kattungarna.

 

(Några timmar senare…..)

-Hej! ropade mamma när hon klev in genom ytterdörren.

-Hallå! ropade jag tillbaka.

-Har du haft en bra dag idag? frågade mamma och satte sig i soffan.

-Ja asså du kan inte ana! sa jag.

-Vadå? sa mamma förvirrad.

-Du vet Lars som hade kattungarna? sa jag och hoppade upp och ner.

-Ja, sa mamma.

-Han ringde och sa att vi kan komma och kolla på kattungarna på lördag! sa jag.

-Gud vad kul! sa mamma och log.

Hon vet att jag alltid har velat ha en kattunge.

 

Lördag förmiddag..

Vi tog bussen till Lars. Jag var lite sur för det. Mamma hade sagt:

-Det är bättre för miljön!

-Men sämre för kattungen, svarade jag.

Såklart hade mamma vunnit denna diskussion och jag satt på bussen med henne. När vi kom fram ändrades mitt humör. Jag blev glad och sprallig och allt var toppen. Lars bodde ute på landet. Några av kattungarna sprang fram till oss. Dem var bara några veckor gamla och de var så små. Det fanns en rödorange spräcklig, en helt grå, en svartvit fläckig, en till grå men den var vit om nosen, två vita och en liten svart. Jag blev besatt av den svarta direkt. Den var liten och började att stryka sig mot mitt ben. Jag bar upp den och visade mamma som stod och pratade med Lars.

-Kolla, sa jag.

-Vad söt! Har du hittat den rätta? frågade mamma.

-Jag tror det, sa jag och klappade den svarta kattungen.

-Lilla svart, sa Lars. Hon är fin ja.

Sedan började mamma fråga om pris och hantering och jag ville inte lyssna.

Några minuter senare var kattungen min. Min, min bara min. Vi fick en bur på köpet och jag la en filt i botten så att det skulle vara mjukt för kattungen. Mamma tackade och jag gick mot busshållplatsen.

Vi kom hem och kattungen Sotis nosade runt. Han var svart som en sotare, där fick han namnet ifrån. På kvällen när jag skulle sova la Sotis sig på min mage. Han började spinna och gnugga sitt ansikte mot mig. Han var verkligen så söt men så ynklig.

Jag vaknade mitt i natten av ett jamande. Jag satte mig spikrak upp i sängen och gnuggade mina trötta ögon. Sedan kände jag hur det blåste. Konstigt tänkte jag – fönstret var inte öppet. Men balkongen var. Pappa var van vid att ställa balkongdörren på glänt under natten. Men sedan slog tanken mig att Sotis hade kunnat rymma. Vi bodde på tredje våningen i en lägenhet så risken var mycket liten. Jag gick ut på balkongen och ingen katt inte. Men jag hade vaknat av ett jamande och vi hade ingen annan katt. Min granne Jörgen som var en 74 årig gubbe hade inga djur. Så det fanns ett hopp.

Min familj och vår granne Jörgen hade en lång balkong. Det satt som en liten vägg som skilde den stora balkongen till två små balkonger. Jag smög in i lägenheten och hämtade mobilen. Jag satte på ljuset så att den lyste som en ficklampa. Sedan sträckte jag mig över till andra balkongen och började lysa. Ljuset vandrade över blomkrukor och en stol och ett bord och.. under bordet satt han. Sotis. Jag kallade på honom men såklart hade han inte lärt sig sitt namn så han stannade under bordet. Jag visste att jag var tvungen att klättra över. Jag slängde benet över till andra sidan och svingade mig över. Jag tog upp Sotis och kysste han på huvudet. Sedan klättrade jag tillbaka till vår balkong. Jag pustade ut och gick in i lägenheten. Sedan stängde jag balkongdörren och låste den. Min Sotis var i trygghet.